Vi åkte hem lagom till hallonen började mogna. Jag åt ett, hittade inte fler. Det var gott. c:

Har varit på landet i en vacka och inte haft lust till att blogga, därav dålig uppdatering. Live with it, ok? Vi har spelat in en massa filmer som är helt grymt sjuka. Och om de kommer upp på youtube ber jag er att inte kolla på dem, eller i alla fall låtsas att det inte är jag som gör bort mig.
Vi tältade inte.. det var ingen idé efter allt regn, och dessutom har det ju blåst  s o m  i n  i  h o p p s a n..! Vi har spelat Sims och kort, haft det rätt långtråkigt och tittat på en massa film. Vi såg bland annat Linas kvällsbok - en av mina favoritböcker (måste läsa den snart igen!) och säkert en av mina favoritfilmer också. De pratar ju göteborska i filmen och det är grymt roliga repliker på vissa ställen!
Hejhej. Hejhej, på dig själv!
Man måste såklart se den, annars förstår man inte det roliga. Men det bästa är när Ivar (omg Ivar, så fin!) kommer fram till Lina i skolan och frågar hur hon mår och hon säger "Skit i det du din jävla.. jävla apa! Schas, för fan!". Något i den stilen.
Schas, för fan.

Ja, tack för detta lilla skumma inlägg. Jag skriver nog mer imorgon, för nu är jag hemma i fem dagar. Tjiho. Sen åker jag till Gotland med min bebis!
Puss.

D e t t a  ä r  d a g e n s  l å t. Lyssna på den, den gör allting liiiite bättre.

V a d  p o e t i s k t  d e t  l å t e r.
Men jag menar Sims. Ha hah ahha ha. Jag dör. Jag har precis skrivit ner alla mina simmar som lever, och kom fram till att det är sjutton stycken simmar, fem familjer och jag är på femte generationen. Och alla idioter jag har flyttat ut har börjat massproducera barn, och de barnen får automatiska namn.
Hallå? Jag vill inte ha barn som heter Lotta eller Bertha?! Eller Tristan, Jerome eller Alfonso?

Nu förstår väl alla vad min rubrik menar.

Men jaaaaaa, jag är engagerad i mina simmar. Jag älskar dem. När jag tar hand om dem så tänker jag bara på det och det är väldigt tillfredställande ska jag säga er!    H A H A H A.

Imorgon åker jag till landet och måste lämna alla mina simmar ensamma en vecka. Fast det är nog bra, jag måste tänka igenom hur jag ska flytta om alla. När de växer upp får de fula frisyrer och det är faktiskt inte okej.


Godnatt.
. . .  o c h  g i s s a  v e m  s o m  h a r  h i t t a t  m a n n e n  i  d e n  v i t a  h a t t e n ?! :D:D

Efter suddiga bilder, konstiga filmer, grymt mycket hoppande och en himla massa sjungande var jag dödstrött och hade ont överallt.
Men jag var lyckligast.
Gud! Hur kan någonting göra en så sjukt glad? Jag visste vad som skulle hända. Jag visste vilka låtar de skulle spela. Jag visste att de skulle komma tillbaka, de kunde bara inte gå sin väg sådär. Jag visste att fåglarna skulle dala ner över publiken. Jag visste det, ändå blev jag så förvånad och överraskad ocg framförallt lycklig över det. Att de stod på scenen, att Jocke verkligen menade att han älskar oss. Och att jag verkligen älskar honom och Martin, Sami och Markus. Väldigt mycket dessutom.

Så mycket att jag inte kunde sova. Vi satt uppe till fyra och vecklade ut alla små, röda fåglar vi fångat. Bara för att. Vi ville, vi orkade. Batteriet i kroppen var slut med vi fortsatte köra på av lycka.

Vet inte vad jag ska säga. M var vackrast. Jag blev så glad när de kom ut på scenen igen och Jocke pratade. Jag fick det på film, så jävla kass kvalité men huvudsaken är att man mnns det - och detta tänker jag aldrig glömma. Och avslutningen, ja. Jag bara väntade på fåglarna, sträckte upp händerna mot den molnfria himlen och njöt och insåg att jag aldrig ville gå därifrån och lämna allt. Jag ville stå kvar, spola tillbaka och spela upp allting om och om igen. På repeat.

"Är det några som har vita hattar? Jag kan räkna till tjugofem stycken. Om det varit 1938 hade alla haft hatt."

D e t t a  s k a  g ö r a s  i g e n.

De senaste 46 timmarna har jag funderat på en väldigt viktig sak. När blir man vuxen egentligen?

När ingen förälder skriver ett nummer på ens arm när man är på stora, almänna platser? När man inte behöver välja från barnmenyn på restaurang? När man får månadspeng istället för veckopeng?
Eller blir man det bara när man blir arton?

Under dessa två dygn har jag fått ganska tydliga tecken på att jag  i n t e  är ett barn längre. Igår fick jag pengar i handen med orden " V i l l  h a  d u  h a  n å g o t  a t t  d r i c k a  s å  ä r  d e t  b a r a  a t t  k ö p a ", men jag köpte ingenting. När alla barn kallades upp på dansgolvet stod jag bredvid och såg på.
Men när discot stängde klockan 12 för alla under arton var man genast ett barn igen. Och det fanns ingen plats för oss "Mitt-i-mellan" på båten. Det var Lars-Ingvarz, puben som stängde ett eller gå ner och sova.

~  J a g  h a r  t a g i t  m o d  t i l l  m i g  o c h  d e t  ä r  s v å r t  a t t  g ö r a  d e t.  D e t  ä r  i n t e  a l l a  s o m  k a n  d e t  o c h  d e t  ä r  k n a p p t  a t t  j a g  g ö r  d e t  s j ä l v,  m e n  j a g  g j o r d e  d e t  o c h  d e t  ä r  j a g  stolt  ö v e r. ~

Idag sms:ade mamma mig och berättade att there's no more barnbidrag för mig. Jag blev också barnvakt och en pålitlig och ansvarsfull tonåring som nu har ett barnvaktsjobb i framtiden.

M e n  j a g  ä r  v ä l  i n t e  v u x e n  h e l l e r?! Eller är jag? Ibland är jag och ibland är jag inte. Kommer det en dag man bara poff blir vuxen eller kommer det alltid vara saker som jag är för gammal eller för ung för?

Jag känner att min blogg har tappat greppet lite, men det får den göra. Det får den så gärna göra för just nu orkar jag verkligen inte med den. Men jag älskar den, min lilla baby. Här kan jag skriva vad jag vill och inte en jävel läser det. Det är så grymt skönt!
Alla som råkar klicka sig in på denna bloggen (vilket är ytterst ovanligt) vänder väl på klacken och springer härifrån. Hihi. Jag låter er, varsågoda. Jag orkar inte lägga ner någon tid.

Egentligen kan man ju skita i att skriva om man inte har nåt vettigt att skriva. Om man inte har någon bild så att säga. Men eftersom att denna blogg inte är vettig på något sätt så är det rätt passande att mina inlägg är helt.. orimliga.
Det får bli texter ett tag framöver. Inte bara en massa babbel om vad jag äter till frukost och vad jag ser på för tv-program (var lugna, det kommer också!) utom också lite av det där andra som jag inte vet vad det är än. Den där boken till exempel. Haha, det där jag snackade om förut - att jag tänkte mig allt jag gör som om någon annan läste det ur en bok. Ganska fiffigt egentligen, då slutar ju allt lyckligt. Eller?

Jaja. Det enda jag behöver göra är att memorera alla konstiga tillfällen i livet man inte bör glömma. För vem fan vill läsa vad jag åt till frukost?

D e t  b a r a  b l e v.  O j o j.

Bob blev till två Bob och alla Bobs dansade i en stor ring kring en Viking Line-båt som åkte till Mariehamn och tillbaka på 23 timmar.
Vi satt på Aborrkrogen och åt glass och sen sa det poff och vi skulle plötsligt med på Ålandsresa. Mycket fram och tillbaka känner jag. Nu är jag hemma i alla fall men ska snart iväg igen, för att sedan komma hem igen ikväll och sedan åka iväg imorgon och sedan åka hem på onsdag och sedan gå på konsert på torsdag för att sedan byta hem på fredag och sedan ut till landet igen på söndagen och öööhhh... skitsamma. E E E E E H H H . . .

Känner mig snurrig, undrar var hemma är just nu. Den senaste veckan har jag haft sex olika sängar vilket är oroväckande. Jag trodde att min sommar skulle tillbringas i ett rött hus på Ramsdalen men icke.
Jag har hicka btw.
Jag ni får inga bilder för just nu är jag så sjukt trött. Låt mig sova bara.

Hejdå.

Hej. Hejsan.

Det är sex dagar kvar till Kent på Långholmen. SPELLISTA MED LÅTARNA DOM SKA SPELA.
Förhoppningsvis.
Jag vill köpa en hatt och riva sönder mina gamla jeans -  v a r  d e  n u  h å l l e r  h u s. Har använt dem en gång liksom ju.  H a l l å.

Jag är hemma från Tallinn. Bilder kommer, efter typ landet. Ja, jag åker ut igen. Kommer hem på onsdag eller torsdag eftersom att jag ska på konsert.

N u  g å r  j a g.  H e j s v e j s.