Å Å Å Å Å Å Å Å Å Å Å H H H H H H H H.
JAG OFJdgpbtfänIPBNSfpadmgpoabe på allt just nu.

Vill ha tillbaka Photoshop. Har suttit och petat med lite bilder i pixlr/picnik i några dagar nu och jag får bara rage på allting. Man kan ju inte göra någonting, uuuuh.
Det var typ det jag ville säga just nu, eh.

Godnatt alla.

Under de två månaderna jag inte hade en dator har jag ju verkligen märkt vilka som är äkta vänner och vilka som inte är. Speciellt de två som jag såg som mina bästa. De har inte sagt ett ord till mig. Eller jo, den ena har ju det. Men det är bara såna där sms man skickar när man har extremt tråkigt, det vill säga såna man skickar till alla man känner. Så får man den där speciella känslan inom sig att man är betydelsefull och skit. Verkligen.
Säger som spågumman i Big Brother, man ska inte lite på någon annan än sig själv.

Fan screw you two.
Vilka är ni ens.

MEN HEJ.
God kväll, eller nåt.
Har påbörjat säkert tio olika inlägg idag. Allihopa lika ångestfyllda med rop på hjälp, eller... Ehm, nej. Men jag har ju typ bara klämt ur mig grejer som jag hatar, stör mig på eller bara vill krossa. Typ. Och det är ju inte direkt vad folk vill ha här i världen. Tha blogworld.
Fast enligt mig så är bloggvärlden en stor jävla illusion av världen utanför (vad bryr vi oss om den, alla ser o hööör, i våran värld... nanana). Det är så plastigt och påhittat och puttinuttigt och allting är så jävla bra hela tiden. Hallå, nej, jag tror inte på att ni mår bra hela tiden?!
Och de enda gångerna folk mår dåligt är när den där tröjan inte säljs längre eller någon annan hade en likadan väska som mig.

Okej nej, jag överdrev och drog alla över en kam. Fint uttryck, ska använda det oftare. Men jo, det ovanför är faktiskt lite sant och väldigt mycket min åsikt. Så, punkt slut.

Måste bara berätta att min mamma igår, den tjugoandra mars tvåtusenelva, lyckades pumpa upp pilatesbollen.
O M F G ,  D E T T A  Ä R  H I S T O R I S K T.
Förlåt mamma, jag vet att vi inte har haft en pump med rätt munstycke!
Men nu är det såhär att jag ska bli värsta pilates-pro och sådär, så om det finns någon snäll själ därute som känner sig proffsig nog att tipsa mig lite om hur man kan/borde göra så vore det mycket uppskattat. Det är ju faktiskt bara tre månader kvar tills man ska vara i trim och sådär. Yeah.

Beach elva, här kommer jag!!!!!!!!!!!!
/SERIÖS_TJEJ_94
Over and out, natti. ♥

Efter att jag skrivit det där inlägget igår gick jag och la mig i soffan sen vaknade jag vid två. Vågade inte röra mig. Har man gått och lagt sig med huvudvärk och sovit i en och en halv timme vill man ju inte riksera att få tillbaka den genom att slänga sig upp och tro att man är på topp igen. Så gjorde värsta slowmotion till köket för att ta lite yoghurt, tråkigt nog kom den tillbaka ändå tillsammans med värsta illamåendet. UEHHH.

Så ne, jag är inte i skolan idag. Trodde att det var torsdag så jag fick lite ångest över att jag skulle missa engelskan men sen försökte jag inse att det är onsdag. Snurrigt det där med dagar alltså. Hm.
Har hela morgonen föreställt mig hur mig sommar ska vara , borde vara och kommer att vara. Jag har alltid för mig att den kommer bli bättre än vad den egentligen är. Superkul, yeah verkligen. Men i år ska jag  inte sitta och vänta på att det ska hända. I år ska det hända.

Nu ska jag spela SSX. Jag är Legend. Awesome.

Har tänkt på en grej hela dagen som jag inte kan förklara. Så detta blir väl bara en massa prat och totalt ointressant, men jag måste säga det till någon.
Känner mig så himla konstig och icke-mig-själv. Vet inte hur jag ska berätta utan att låta som att det är antingen äckligt synd om mig eller att jag är bäst i världen. Svårt det där.
Jag gick upp nio imorse. Jag är morgonpigg, men att gå upp nio på en lördag är faktiskt ingenting man gör frivilligt. Dessutom vill jag alltid gå och lägga mig tio/elva för att jag är extremt uttråkad. Som värsta tant Agda som läst ut Hemmets veckotidning.   . . . E H?
Jag tog en dusch. Kände mig extremt tjejig. Varför? Varfööööööör? Jag gjorde inte ens något tjejigt! Uh typ, rakade mig under armarna? Väldigt tjejigt, uhm visst ok men det gör jag ju jätteofta i vanliga fall och jag brukar aldrig känna mig tjejig. TJEJIG. Vilket jävla ord egentligen. Tjäjjig.

Hatar att shoppa, har aldrig haft på mig ett par klackskor och avskyr att prata om typ.. ni vet "han-är-så-åh"-blablabla. För det är väl sånt som klassas som "tjejigt" nuförtiden? Mm ja ok. Vi säger det. För i typ några veckor nu har jag kollat på en massa kläder, velat gå runt i klackskor (alla som känner mig vet att det är fullkomligt otänkbart), tänkt på en massa killar (heheh ahhaha.. dör ok) och HAFT PÅ MIG JEANS. Det där sistnämnda var ju väldigt random sagt just nu men jag har inte haft jeans på ett år för att jag känner mig jättetjock i det och för några dagar sen kändes det ungefär som att  Å H,  F A N  V I L K E N  S N Y G G  R Ö V  J A G  H A R.
Så tittade jag i spegeln och konstaterade att jag såg äckligt fet ut men ändå så gick jag så till skolan. Hur knäppt? Hade det varit i höstas eller för ett år sen hadde jag typ slitit av mig skiten och tjurat och letat efter ett par svarta leggings (alla vet att man ser smal ut i svart, nu förstår alla varför jag alltid går runt i svart).
Absolut jättekonstigt. Verkligen.

Och appropå att jag alltid har svart på mig. Jag har ju blivit så tjejig på sistone att jag alltid tänker på hur jag matschar mina kläder. Jo, it's true! Och då är det ju självklart att man inte bara kan ha svarta kläder? Hello, det går ju bara inte. Omöjligt. Så jag försöker ha på mig en ny kombination kläder varje dag PLUS att jag försöker lägga in annat än svart. Lite svårt eftersom att de kläder jag gillar bara är svarta. Men jag offrar mig. Typ.

En annan känsla som också slog mig idag (kan man ens säga så?) var... rätt obeskrivlig. Den var typ jobbigt ångestfylld och värsta wonderful. Jo helt säkert.
För tre år sen ( o m g ) så flyttade jag från det hus jag bott i i ungefär nio år. Jag hade precis fått en egen dator, en ny säng och det kändes ascoolt och speciellt och jag var verkligen beredd på något nytt och speciellt och awesome. Bäst, helt enkelt. Kan inte klämma in hela min 2008-upplevelse här men den var bäst och sämst, kort sagt. Men för tre år sedan så skilde sig mina föräldrar och vi fick lämna huset och flytta in i en fucking liten äckellägenhet. Hatar det fortfarande. Jag vill ha tillbaka mitt egna rum med ett stort fönster och fula lila väggar med små blommor på.
Det tänkte jag på idag. För hos mamma delar jag rum med min syster och hos pappa så bor jag i klädkammaren (folk tror att jag skämtar när jag säger så men det är sant, haha). JAG SAKNAR MITT RUM!
Och då kommer vi till vad som hände idag. En kompis till mamma kom hit för att tömma lite flyttkartinger (ja det har gått tre år men det är fortfarande kartonger här) och rensa i klädkammaren. När jag kom hem från dansen så var det helt annorlunda i köket. Och grejen är att de hade bara flyttat på micron. Och kaffebryggaren. Det blev ett helt nytt kök. Jag dog, för det kändes som i huset och då ville jag nästan gråta och typ hoppa av lycka för det kändes så bra. Det kändes som att jag äntligen kommit hem lite.
Ohoho.

THAT'S THAT.
Nu skiter jag i att det blev långt och jag bryr mig inte om ingen läste. Bryr ni er inte så dra, för nu är denna bloggen för min egen skull.

A l l t  h a r  s k i t i t  s i g.
Jag måste börja prioritera. Vem, vad och vilka som är viktigast och kommer först.
Och tyvärr är bloggen inte inräknad bland de allra viktigaste.

Jag kan ju inte tvinga mig att skriva och vara kreativ bara för att inte förlora läsare, då förlorar jag ju liksom mig själv i det hela. Och jag antar att ni som följer min blogg hellre vill se intressanta inlägg & snygga bilder än någonting halvdant jag fixade för att "ni ska stanna kvar".
Enligt mig följer man inte en blogg för antalet inlägg per dag, utan för innehållet när det väl kommer något.

Och jag vill att det ska vara bäst här.
Lägger inte ner, tar en liten paus. Kommer då och då.
Fokus på jobb, musikal, skola och vänner.

Kram.

Piss, skit och helskotta.

Ni vet när flok i bloggvärlden har bråttom, men ändå MÅSTE blogga? Så ska de lägga upp en bild och skriver "Lägger upp en snabb bild...".
M e n  h u r  k a n  e n  b i l d  v a r a  s n a b b?

O K E J.
Jag ska slå mitt rekord i att inte äta choklad. Ohoho det är så SJUKT SVÅRT. Till och med när jag hade godisförbud i ett helt år så var jag tvungen att äta choklad. UGH. Mitt förra rekord var 2-3 veckor tror jag, och under den månaden jag inte åt choklad (och en hel del andra grejer också) så gick jag ner nästan 10 kilo och det är läskigt och bra och typ konstigt och ja, jätteweird.

Tänkte säga att jag varit utan choklad i en hel vecka... men sen kom jag på att jag åt två Snickers (♥♥♥) till lunch igår. Ska jag räkna de som choklad eller icke? Det är frågan.

Hm. Värt att fundera på.
Ehm, jaha det här inlägget blev ju inte särskilt intressant.

MITT STATIV IS ALIVE.
Fantastiskt vad mycket en liten platt-mojeng (stavas mojeng så?) kan göra. Imorgon ska bli en bra dag, och så är det bara. Jag vet inte vad som hände (MAGIC!!!!) men jag kom plötsligt på en massa roliga grejer att göra med ett stativ JUST PRECIS när det inte gick att använda. Så hima onödigt.
Men nu mina vänner, nu blir det ändring på det.

(Pappa ska lämna in min dator till någon snubbe som ska fixa det, förhoppningsvis behöver han inte... jag så dålig på datorspråk, men... eh, a, typ... ta bort allt som är på hårddisken? RENSA HÅRDDISKEN, OMFG). Skrev jag precis en mening i parentes? Öh.

OCH EBBA, DU ÄR SKYLDIG MIG 495 KRONOR, YOU BETTER GIVE IT TO ME.
Så, nu vet alla som läser denna blogg detta. Nu komner du minsann inte undan Ebba!

Nu: Mer Little Big Planet 2. c:

HEJ ALLA. JAG HÅLLER PÅ ATT BLI GALEN.
Jag vet inte vad jag ska göra, this makes me crazy. Ughh.
Det är precis vad jag ABSOLUT INTE vill, och ändå är det PRECIS SOM JAG VILL HA DET. Så äckligtvidrigtfult. Någonstans vet jag att jag inte kommer att klara av någonting. Men ändå fortsätter jag, för jag bågar inget annat, jag vet inte vad jag annars ska göra.

Vaknade tio idag, inte okej. Missade engelskan (jag lovade mig själv att aldrig mer missa engelskan, fan) och min datorgrafiskslärare är inte i skolan så jag behöver inte gå dit alls. Det suger ju, faktiskt. Jag hatar att vara hemma, känner mig som en stor jävla säck med potatis utan ett liv som bara degar runt.

Känner mig helt efterbliven och omedveten om allt.  V a r f ö r  h a r  i n g e n  s a g t  n å g o t.