De senaste 46 timmarna har jag funderat på en väldigt viktig sak. När blir man vuxen egentligen?

När ingen förälder skriver ett nummer på ens arm när man är på stora, almänna platser? När man inte behöver välja från barnmenyn på restaurang? När man får månadspeng istället för veckopeng?
Eller blir man det bara när man blir arton?

Under dessa två dygn har jag fått ganska tydliga tecken på att jag  i n t e  är ett barn längre. Igår fick jag pengar i handen med orden " V i l l  h a  d u  h a  n å g o t  a t t  d r i c k a  s å  ä r  d e t  b a r a  a t t  k ö p a ", men jag köpte ingenting. När alla barn kallades upp på dansgolvet stod jag bredvid och såg på.
Men när discot stängde klockan 12 för alla under arton var man genast ett barn igen. Och det fanns ingen plats för oss "Mitt-i-mellan" på båten. Det var Lars-Ingvarz, puben som stängde ett eller gå ner och sova.

~  J a g  h a r  t a g i t  m o d  t i l l  m i g  o c h  d e t  ä r  s v å r t  a t t  g ö r a  d e t.  D e t  ä r  i n t e  a l l a  s o m  k a n  d e t  o c h  d e t  ä r  k n a p p t  a t t  j a g  g ö r  d e t  s j ä l v,  m e n  j a g  g j o r d e  d e t  o c h  d e t  ä r  j a g  stolt  ö v e r. ~

Idag sms:ade mamma mig och berättade att there's no more barnbidrag för mig. Jag blev också barnvakt och en pålitlig och ansvarsfull tonåring som nu har ett barnvaktsjobb i framtiden.

M e n  j a g  ä r  v ä l  i n t e  v u x e n  h e l l e r?! Eller är jag? Ibland är jag och ibland är jag inte. Kommer det en dag man bara poff blir vuxen eller kommer det alltid vara saker som jag är för gammal eller för ung för?