Godmorgon.
Idag börjar jag 10.20 (med engelska, vet ingen i min klass som har ragwic?!) så jag passade på att sätta mig här med en kopp te och rita på mitt schema. Riktigt mysigt. Idag är det sol också, men jag gissar på att det är lite kyligt åndå..
Jag har funderat lite på det där med matten, hunnit smälta det lite kanske man kan säga, och kommit fram till att det är rätt bra. För att:

1. Jag har chans att få bättre betyg i Matte.
2. Under den en och en halvtimmes långa håltimme jag har kan jag sitta i biblioteket och plugga/läsa/teckna.
3. Jag slipper vara hemma och inte göra någonting.

Det är väl rätt okej ändå? Jag kan ju alltid lyssna på musik och smsa med folk (om folk vill smsa tillbaka, vill säga!). Fast jag gillar inte matte ändå, så jag kommer nog inte att välja Matte C till tvåan. Har redan börjat fundera på vad jag ska välja. Tar det en annan gång.

J a g  v i l l  v a r a  k ä r.
Jag tror att jag har himla svårt att bli kär. Jag är rädd för att bli kär, men man kan ju inte vara rädd för kärleken. Det går ju inte. Det får man inte. Är man rädd för sånt får man ju aldrig uppleva någonting.
Ibland kan jag se någon och tänka "Oj, vad snygg. Tänk att vara tillsammans med honom", typ. Men mer blir det inte. Jag vågar ingenting. Och det enda jag tänker är att ingen tänker så om mig tillbaka.
Jag tror nästan att jag bara kan bli kär, eller i alla fall våga bli kär, om någon annan visar att den gillar mig. Annars blir jag skitnervös. Och det är ju ingen som vill gå fram och bara, hej jag gillar dig!

Jag har verkligen dåliga tankar om mig själv. Måste vara säker på saker innan jag vågar agera. Alla lärare har i alla år sagt att jag måste räcka upp handen mera.  V å g a  g i s s a,  v å g a  f ö r s ö  k a,  v å g a  s v a r a  f e l. Jag klarar inte av det. Vet jag inte att jag har helt rätt så gör jag hellre ingenting.
Känner hela tiden att jag kommer vara ensam hela livet eller nåt.

Jag vill vara kär och ha någon som är kär tillbaka. Och ha någon att mysa med nu när hösten kommer. Någon som smsar mig varje morgon och frågar hur det är. Någon som ringer mig för att höra min röst.
Lär väl aldrig hända.

Hejdå.

ÅÅÅHHhhh.
Förra veckan hade vi diagnos i Svenska, Engelska och Matte. Det gick bra för mig, det var enkelt. Men jag är ju verkligen inte bäst på någonting.
Men så hamnar jag i gruppen för de som är bäst på matte. De som hade bäst resultat på diagnosen. Jag undrar hur det gick till? Jag avskyr verkligen matte och vill inte ha det.
Dessutom ska vi ha EXTRAMATTE på onsdagar (dagen då jag slutar nånstans vid ett?!). JAG GILLAR INTE. Och låter det inte knäppt att de som är bra ska ha extra? Jag dör. Vill inte sluta halv fyra. :c

Aja. På bilden (som egentligen är Bild och Form då) idag så skulle vi skissa en.. skiss. På en ljusstake. Som fick vara vad som helst bara det kunde hålla upp ett ljus. Självklart kom jag på världens bästa, coolaste och grymmaste idé. Som kommer ta fjorton år att göra. Ble. Men jag tog hem den, för jag har ståltråd hemma.
Det ska bli ett träd. Host.

Snart ska jag laga mat med systrami. Ungspannkaka!
Hejdå.

Igår hittade jag Camela Leierth. Eller om det var i förrgår.
Jag har inte skrivit någonting för att jag inte har haft någonting att skriva. Så är det bara.
Har bytt hem idag och typ.. inget mer. Mest funderat och lyssnat på Camela. Hon var förband på min första Kentkonsert och därmed det bästa förbandet jag sett. Hihi.
Lyssna på den bästa låten. Nu.

Jag skriver mer imorgon, för då vet jag vad jag ska skriva.
Börjar klockan åtta. Med bild. I tre timmar. Jag är gladast!

Och jag gillar besöksrekord.

Att sitta på en ö i tre timmar (allting i fem timmar sammanlagt med båtresa och sånt) är inte min grej. Speciellt inte när man ska måla och det regnar och man inte har någon halsduk. Så att man fryser halsen av sig. Det är inte trevligt!
Mina målningar blev, ehm. Blöta, för det första. Annars väldigt prickiga, dock rätt effektfullt. Vi skulle måla/fota en väg, ett hus, en våg och en båt. Skitkul, ingen fattade. Allt skulle höra ihop och man skulle vara fyra stycken i varje grupp. Men strunt samma.

By the way känner jag mig skitstressad nu, så nu tänker jag inte skriva mer. Då blir det bara skit av allt.

Huh, vad äckligt.
När Ebba och jag var i skogen på mitt land hittade vi denna sötnos (torkad och död :c) på stigen. Jag tog med den och fotade den.
Några dagar tidigare hade jag hört att man kan vända på objektivet och sätta fast det med någon ring. Ringen hade jag inte, men genom att hålla objektivet bakochfram så blev det såhär.  Ä R  D E N  I N T E  G U L L I G?

Hallå där.
Idag slutade jag tolv, trevligttrevligt. Gjorde en massa svenskaprov som var grymt enkla och käkade frukost i skolan. De som skyter med sin frukostbuffé/salladsbuffé kan sluta skryta för HGY's är jävligt bra och trevlig. Vi ska äta där i morgon också.
Köksmästaren heter Peter och är sträng på reglerna. Tycker jag är så jävla bra, äntligen säger jag bara! Borden är fräscha för att alla är tvugna att ha tallrik och inte äter som grisar. Det är inte stökigt i matsalen. Jag hatar Källbrink mer nu när jag inte går där.
Jag har förstått att det inte är många 94:or i min klass, huh. Många är 93 och några 92. Rätt läskigt. eller inte, jag har inte bestämt mig än.
Längtar tills vi börjar med schemat. ♥

Huvudvärk suger. Mensvärk suger. Osv. Hejdå!

Må dåligt ska ingen behöva göra. Om man mår dåligt och inte vet vem man vill eller kan prata med måste man veta vart man ska vända sig för att känna sig trygg och förstådd. Och BRIS är en sån plats. En plats där man kan chatta eller mejla, eller ringa till någon som lyssnar på vad man har att säga när ingen annan gör det. Eller när man inte vet vem man kan eller vill vända sig till.



Alla mår dåligt, någon gång. Man kanske inte mår jättedåligt, man kanske bara känner sig lite förvirrad eller ledsen. Kanske ensam. Man mår aldrig helt bra, men är det så att man verkligen, verkligen känner att man behöver hjälp eller bara vill prata - ja, då kontaktar man BRIS.
Jag tror att barn/ungdomar tror att man ska kontakta BRIS när man bara mår riktigt, riktigt dåligt. Det tycker inte jag, och förmodligen inte BRIS heller.

Jag har också mått dåligt, och det var faktiskt inte alls längesedan. Det kändes som att det bara var jag och ingen annan som kände så, och att ingen kunde hjälpa mig. Att ingen ens ville hjälpa mig.
För snart ett år sedan gjorde jag slut med min pojkvän för att någonting kändes fel. Det kändes verkligen som att jag inte var hans mittpunkt längre och jag ville inte vara något annat än det. Han pratade om andra tjejer, sa att det var kompisar men det kändes ändå aldrig rätt.
Jag sa att vi kunde ta en paus, och en paus innebär faktiskt inte att man gör slut. Det innebär inte heller att man är tillsammans, bara att man inte träffas på ett tag. Man kanske träffar andra människor och gör andra saker. Antingen så saknar man varandra och blir tillsammans på riktigt igen, eller så inser man att det var skönt att vara utan varandra så man gör slut.
Dagen efter fick jag ett sms som sa "Förlåt, ska aldrig göra om det igen". Då förståd jag inte vad det var han menade, men det fattade jag senare. Han hade varit med en annan tjej. en av de han hade pratat om innan dessutom. Ja, vi hade ju pausat men som sagt betyder det inte att man går och har sex med första bästa. Även fast jag inte visste vad han menade då, så gjorde jag slut en vecka senare för att det kändes så fel.

Efter det har jag älskat honom, hatat honom, velat vara vän med honom, aldrig mer se honom och så vidare. Ibland var det bra och ibland var det dåligt. Han förstörde min jul, jag ville inte förstöra för honom men han förstörde totalt för mig. När jag tänkte ge honom en ny chans blev han tillsammans med en annan - fastän han sagt att han fortfarande tyckte om mig.
Han blev tillsammans med flera (inte samtidigt). Tjejer ringde till mig, addade mig på msn och skrev till mig. Jag var så ledsen och ville bara bli lämnad ifred. När jag trodde att jag hade glömt honom s kom han bara tillbaka igen.
Senare fick jag reda på att alla tjejer bara var påhitt.

Under hela tiden hade jag svårt med vänner. Jag hade vänner via internet men det kunde ju ändå aldrig bli samma sak. Jag hade ingen att ringa, ingen att åka hem till spontant och krama om och prata ut hos. Det var bara Me, Myself and I.
Så vill jag inte att någon annan ska ha det. Därför tycker jag att ni ska våga ta kontakt med BRIS om det är jobbigt. Och ni som har mått dåligt, VÅGA ♥ BRIS och sprid budskapet vidare.

Nu mår jag bra. :D Jag är glad och gladare, men som sagt - alla mår dåligt ibland. Även om det är mycket eller lite.


Gör så här:
1.    Lägg upp bilden där uppe i din blogg.
2.    Berätta om något som känts och varit svårt för dig genom åren.
3.    Uppmana dina läsare att sprida budskapet vidare!
4.    Lägg till ditt namn som kommentar på denna blogg-sida.
5.    Desto fler som hjärtar BRIS desto fler når vi ut till.

Jag var inte nervös.
Jag var faktiskt inte nervös. Fast att bli uppropad först i en stor aula är inte min grej, och jag erkänner att det pirrade lite när jag hörde mitt namn. Men allt gick ju bra.
Min klass är inte speciell, inte tråkig, inte rolig. Inte så mycket. Helt okej. Men det var ingen som jag verkligen kände "Åh, hej vi hör ihop!". Synd, men det gör inget för jag  Ä L S K A R  M I T T  S C H E M A.
Har inte sett det så tydligt än, får veta mer på torsdag eller fredag. Gus vad kul, jag vill verkligen gå till skolan. Att ha foto, data, bild, form och ännu mer av det bästa som finns är verkligen.. det bästa som finns. Och på våren får man välja individuella val och det finns grymt mycket att välja och jag längtar som jag vet inte vad. Det enda jag inte gillar är idrott, men jag tror att det kommer bli bättre i gymnasiet. I grundskolan fick man ju typ betyg på hur högt man kunde hoppa eller hur snabbt man sprang.

Just nu känner jag mig fett taggad och förstår inte varför folk klagar på att skolan har börjat. Skolan är grym, jag älskar skolan. Man går dit och mår bra och tänker på bra saker. Sitter man hemma hela dagarna tänker man bara jobbiga tankar. I alla fall jag.
Jag kan förstå alla som går i grundskolan fortfarande, det suger verkligen. Nu inser jag hur grymt dålig Källbrink var. Allt var så himla oseriöst och oengagerat att det inte var sant, nu är det på riktigt. Nu tar man ansvar, nu går man i skolan. Det är såhär skolan ska vara.
På onsdag ska vi till Fjäderholmarna och måla, hänga och ha mentorsamtal. Känns väl okej, bara vi inte slutar fyra som det står i "Introduktionsschemat". Idag slutade vi halv tre, helt okej.
M å s t e  b a r a  s ä g a  a t t  j a g  ä l s k a r  g y m n a s i e t ,  hallå detta ska ni se fram emot.

Glad tjej.

Hej. God eftermiddag.
Igår var jag hos pappa nästan hela dagen och fixade inför Mias femtiårsfest. Trevligt. efteråt ville alla adoptera mig och syrran för att vi bakat kakor, gjort sallad, tagit fram grejer, fixat dip och massa annat. Vi är så duktiga.
Nu ska jag spela sims, jag orkar inte sitta här och stirra mer.

Ehmehm, imorgon börjar skolan. I sju timmar ska jag sitta där och typ, vad fan var det vi skulle göra? Mentorsamtal? Trevligt.
Hejdå.

Gick över till Jessica vid halvåttatiden och såg på en Caribbean-film, vi hann bara inte mer. Resten sov vi, eller pratade eller någonting. Jag vet faktiskt inte riktigt.
Nu är jag så grymt trött på det mesta att jag inte riktigt orkar skriva. Klockan är alldeles för mycket, jag borde verkligen sova. Att gå upp halv nio var inte min plan och inget jag vill göra om direkt..
Skola på måndag, känns som att allt är som förut - och det är faktiskt inte okej.

Jag sluta på en gång, innan jag ens har kommit igång. Det kommer väl bli lika svårt som förut.

Hejdå.