S J U G O Å T T O N D E  A P R I L.

Jag har inte varit inne på Tumblr på jättejättelänge.
Det var lite fint att komma tillbaka.

Bilderna kommer härifrån.

 
PAPERFASHION | DESIGNLOVEFEST ILLUSTRATED from paperfashion on Vimeo

Någon annan än jag som bara vill måla en massa när man ser detta?

Igår var vi på fotografiska museet. Har velat åka dit väldigt länge men var inte berädd på att vara utomhus länge, tog inte varma jackan så att säga.
Fastnade för en speciell bild som väckte många känslor hos mig. Tänker inte gå in på det. Hittade en annan intressant bild, en bild där det var två konstnärer. En fotograf och en illustratör. Letade upp illustratören på internet och hittade hennes hemsida. Blev typ helt. Kär. Älskar såna här halvfärdiga saker. Som är fula men ändå så fina. På något sätt.



 

          

Kan självklart inte lägga upp alla hennes bilder.. men kolla hemsidan här!

Tittar på fina bilder på LookBook och vill också vara fin. Vill fota. Vill ha en Canon EOS 500d. Vill ha smala ben. Vill bara ha det bra och att allting ska gå litelite långsammare.

Jag tycker att alla, alla, alla ska ge minst en komplimang till någon om dagen. Eller fler. Helst fler!
Det behöver inte vara någontign speciellt, bara säg att någon har fina kläder. Snygg frisyr, coola skor. Säg att någon är bra på någonting. Jag lovar, den som hör det kommer att tänka på det hela dagen och känns sig skitglad. :D

Så ge komplimanger. Minst en, lova det.
Pusspuss.

Må dåligt ska ingen behöva göra. Om man mår dåligt och inte vet vem man vill eller kan prata med måste man veta vart man ska vända sig för att känna sig trygg och förstådd. Och BRIS är en sån plats. En plats där man kan chatta eller mejla, eller ringa till någon som lyssnar på vad man har att säga när ingen annan gör det. Eller när man inte vet vem man kan eller vill vända sig till.



Alla mår dåligt, någon gång. Man kanske inte mår jättedåligt, man kanske bara känner sig lite förvirrad eller ledsen. Kanske ensam. Man mår aldrig helt bra, men är det så att man verkligen, verkligen känner att man behöver hjälp eller bara vill prata - ja, då kontaktar man BRIS.
Jag tror att barn/ungdomar tror att man ska kontakta BRIS när man bara mår riktigt, riktigt dåligt. Det tycker inte jag, och förmodligen inte BRIS heller.

Jag har också mått dåligt, och det var faktiskt inte alls längesedan. Det kändes som att det bara var jag och ingen annan som kände så, och att ingen kunde hjälpa mig. Att ingen ens ville hjälpa mig.
För snart ett år sedan gjorde jag slut med min pojkvän för att någonting kändes fel. Det kändes verkligen som att jag inte var hans mittpunkt längre och jag ville inte vara något annat än det. Han pratade om andra tjejer, sa att det var kompisar men det kändes ändå aldrig rätt.
Jag sa att vi kunde ta en paus, och en paus innebär faktiskt inte att man gör slut. Det innebär inte heller att man är tillsammans, bara att man inte träffas på ett tag. Man kanske träffar andra människor och gör andra saker. Antingen så saknar man varandra och blir tillsammans på riktigt igen, eller så inser man att det var skönt att vara utan varandra så man gör slut.
Dagen efter fick jag ett sms som sa "Förlåt, ska aldrig göra om det igen". Då förståd jag inte vad det var han menade, men det fattade jag senare. Han hade varit med en annan tjej. en av de han hade pratat om innan dessutom. Ja, vi hade ju pausat men som sagt betyder det inte att man går och har sex med första bästa. Även fast jag inte visste vad han menade då, så gjorde jag slut en vecka senare för att det kändes så fel.

Efter det har jag älskat honom, hatat honom, velat vara vän med honom, aldrig mer se honom och så vidare. Ibland var det bra och ibland var det dåligt. Han förstörde min jul, jag ville inte förstöra för honom men han förstörde totalt för mig. När jag tänkte ge honom en ny chans blev han tillsammans med en annan - fastän han sagt att han fortfarande tyckte om mig.
Han blev tillsammans med flera (inte samtidigt). Tjejer ringde till mig, addade mig på msn och skrev till mig. Jag var så ledsen och ville bara bli lämnad ifred. När jag trodde att jag hade glömt honom s kom han bara tillbaka igen.
Senare fick jag reda på att alla tjejer bara var påhitt.

Under hela tiden hade jag svårt med vänner. Jag hade vänner via internet men det kunde ju ändå aldrig bli samma sak. Jag hade ingen att ringa, ingen att åka hem till spontant och krama om och prata ut hos. Det var bara Me, Myself and I.
Så vill jag inte att någon annan ska ha det. Därför tycker jag att ni ska våga ta kontakt med BRIS om det är jobbigt. Och ni som har mått dåligt, VÅGA ♥ BRIS och sprid budskapet vidare.

Nu mår jag bra. :D Jag är glad och gladare, men som sagt - alla mår dåligt ibland. Även om det är mycket eller lite.


Gör så här:
1.    Lägg upp bilden där uppe i din blogg.
2.    Berätta om något som känts och varit svårt för dig genom åren.
3.    Uppmana dina läsare att sprida budskapet vidare!
4.    Lägg till ditt namn som kommentar på denna blogg-sida.
5.    Desto fler som hjärtar BRIS desto fler når vi ut till.

Läste nyss ut min bok och tittade på Project Runway, bara jag som blir så himla sugen på att teckna och sy kläder då? Jag blev och det ritkigt kliade i fingrarna. Men jag vågar inte ta fram ett papper. Jag kan inte teckna, det är skitjobbigt. Jag vet inte vart allt tog vägen, men när jag tänker efter så tecknar jag aldrig. Jag bara TÄNKER att jag ska ta fram mina blyertspennor och hitta på någonting. 
Förr så gjorde jag det hela tiden. Eller nej, jag tog aldrig fram det - det LÅG FRAMME hela tiden! Och jag tränade hela tiden men vart tog det vägen? Jag saknar det. Vill också kunna ta fram penna och papper och bara teckna någonting spontant, det är jag verkligen usel på. Det blir en huvudfoting i princip. Jag vet att jag är jättebra på att teckna, men bara teckna av. Jag har inget eget.
Mobbad.

Snart är det sommarlov, och då hoppas jag att jag kan göra något vettigare än att sitta vid datorn. Jag måste köpa bättre papper, nu har jag bara nåt tunt skitpapper.. Hoppas att jag kan.

Känner mig cool. Min huvudvärk är borta och jag har lovat mig själv att dricka mer vatten. Eller ja, det är ju inte därför jag känner mig cool. Jag har insett att jag måste sluta apa efter folk. Det funkar inte. Jag kan inte hålla på och måla av allt jag gör, skriva samma texter som andra, dansa likadant som min danslärare. Ha samma design som andra bloggare. Hur coolt är det på en skala?
Jag har tagit bort min header och gjort bloggen bredare. Jag gillar stora bilder och så är det bara. Jag har i alla fall lyckats ladda upp mer bilder och det är fint, och det känns bättre med en ny design. Men jag måste sluta härma folk. Jag är ju någon. Och jag är jag. Det måste vara det coolaste av allt. Jag är en helt egen individ som har helt egna specialitéer. Jag älskar mig själv. Kanske inte allt, men ni fattar? Jag är jag och ingen annan.

Så jag ska göra en ny header. Det gapar stort här ovanför men det är bara att scrolla ner så hittar man min text. Finfint.

Snygga killar. Som kan klä sig. Borde det finnas mer av.