Under de två månaderna jag inte hade en dator har jag ju verkligen märkt vilka som är äkta vänner och vilka som inte är. Speciellt de två som jag såg som mina bästa. De har inte sagt ett ord till mig. Eller jo, den ena har ju det. Men det är bara såna där sms man skickar när man har extremt tråkigt, det vill säga såna man skickar till alla man känner. Så får man den där speciella känslan inom sig att man är betydelsefull och skit. Verkligen.
Säger som spågumman i Big Brother, man ska inte lite på någon annan än sig själv.

Fan screw you two.
Vilka är ni ens.