Hela den här veckan har varit dålig, och just nu blev den ännu sämre. Den blev sämre redan igår.

Två av de personerna som har betytt skitmycke för mig under en längre tid är nu ute ur mitt liv. Jag vet inte om jag vill det eller inte. Jag både vill och inte vill, jag saknar dem men efter all idioti vet jag inte om jag orkar gå tillbaka till det. Jag har blivit bedd att dra åt helvete, bedd att dö, bedd att försvinna. Jag är a pain in the ass, jag är jobbig och jag är irriterande. De önskar att jag inte finns och det sårar mig.
Jag vet inte om jag vill gråta eller inte. För på ett sätt känns det skönt att det är ur vägen. Men det känns tomt. Vem ska jag nu snacka med om allt och inget? Jag ångrar mig nästan lite nu när jag skriver det här, men orkar inte bli behandlad som skit längre.

Och alla är så glada, utom jag. Det känns som att ingen har problem utom jag.

Vet inte vad jag ska göra. Måste väl hitta nån ny. Men jag känner mig så värdelös just nu..