Du har under det senaste halvåret behandlat mig som skit och ändå har jag kommit tillbaka till dig, för att jag trodde att du kunde ändra dig och aldrig skulle göra om samma sak. Ändå har du fortsatt med att svika mig om och om igen och jag är sjukt trött på det, sjukt trött på att vara beroende av dig och vad du tänker säga till mig från dag till dag.

Det är slut på det nu. Trodde att vi kanske skulle kunna ha någonting igen men du verkar inte fatta det, eller så vill du inte. Jag vet inte vad det är med dig, men jag är skittrött på det i alla fall.

Du sa att jag inte är något kärleksproblem, men du är ett. Du är mitt. Eller nej, du VAR mitt, för i fredags tog jag hand om det och nu vill jag inte ha med dig att göra, förstår du? Jag vet att jag förtjänar någon som verkligen bryr sig om mig, och det gör du uppenbarligen inte. Klarar mig väldigt bra utan dig, tack. Hejdå.

Jag orkar inte mer, och det säger jag med det här brevet. Det har varit det bästa och det sämsta som hänt mig, men ingenting varar för alltid. Därför är det slut nu.